Kakelugnar

En kakelugn är inte bara en fantastisk värmekälla den är också ett smycke för ditt hem. Vi murar upp och reparerar kakelugnar. Göta kakelugnsmakeri har även ett stort utbud  antika kakelugnar till försäljning.

Kakelugnen – Kort historisk bakgrund

Kakelugnen utvecklades i det tyskspråkiga kulturområdet Mellan-Europa som bestod av Tyskland, Schweiz, Österrike och Tjeckoslovakien. Vi vet idag inte när man började tillverka eldstäder i keramik men de tidigaste skriftliga beläggen för en kakelugn är från 800-/900-talen.

Kakelugnsmakarna var till en början invandrande tyskar, dessa använda ursprungsorden som ecken = hörnkakel, steg/rump = kaklens fästkant och gesims/sims. Dessa ord används fortfarande i Sverige.  I början importerades kaklen från Tyskland men på 1500-talet kom en tillverkning igång även i Sverige.

Den svenska kakelugnen blir den värmekälla den är idag.
Under årtiondena 1700 talets sekelskifte kom de fler hårda sköldperioder till Europa. Vid denna tid var kakelugnarna tomma inuti med en rökgång rakt upp i skorstenen. Veden strömmade in i städerna men det räckte ändå inte. Inte ens slotten gick att få varma. Man hade två varianter för att försöka behålla värmen innan röken steg ur skorstenen. Den första varianten var avsatskakelugnen där man lät en platta sticka ut vid varje avsats inne i kakelugnen. Detta var för att det skulle ta längre tid för den varma röken att ta sig ut. Detta fungerade inte särskilt bra i praktiken och stenarna vid avsatserna brann ofta upp. Den andra varianten var att placera kakelugnen bredvid den öppna spisen för att sedan lägga in glöd från öppna spisen in i kakelugnen. Men det krävdes en hel dag med eldning och att fylla kakelugnen med glöd för att den faktiskt skulle börja alstra värme. Sverige hade stora skogstillgångar men inte outtömliga.

Vår export av järn krävde mycket eld vid framställningen av den och att dra ner på veden till järnbruken var otänkbart. Man var tvungen att hitta ett sätt att minska veden till hushållen.

Det kom flera olika förslag på hur man kunde få röken att stanna kvar tillräckligt länge i kakelugnen men det var inte förens Fabian Wrete och Carl-johan Cronstedt 1767 presenterade en modell med ett system där röken vandrade i fem kanaler innan den slutligen går ut genom skorstenen. Detta sätt räknade man skulle spara in 3-4kubikmeter ved per år och kakelugn. Det är på detta sätt man än idag murar kakelugnar